Idag är Alexander 6 månader. Jag kan inte förstå vart tiden försvinner och jag vet att resterande månaderna, år kommer gå lika snabbt.
Han växer och växer för varje dag som går och lär sig nya saker. Det var 6 månader sen jag låg inne på förlossningen och hade så jädrans ont, fast just nu vid den här tidpunkten för 6 månader sen låg jag och sov för jag hade fått ryggmärgsbedövning. Men jag kommer ihåg allting som om det vore igår, hur jag skrek att jag inte ville eller orkade mer. Jag ville bara bort just då, ville inte vara i min egna kropp, ville bara försvinna.
Men om jag inte hade orkat mer eller velat mer eller bara försvunnit från min kropp, så hade jag inte haft dig.

All den smärtan jag gick igenom var så otroligt värt att gå igenom för att få dig. Jag skulle kunna göra om det tusen gånger om för bara din skull!

Du är det finste jag någonsin har haft vid min sida, och det bästa av allt är att du är min och kommer alltid att finnas hos mig.

Jag kommer alltid att älska dig avsätt vad!

Du och jag mot världen älskling!


Så liten till så stor