Seperationsångest

Jag svettas ! Shiit jag vet inte vart jag ska ta vägen och idag så höll jag på att spricka. För lite sömn + en trottsig unge som vägrar göra som man säger är ingen bra kombination.

Vi gick till sängen som vanligt, la oss mysigt och han fick sin välling som han gnällt över. Han drack upp och sen låg han blickstilla, jag blev glad för en stund, men sen vände han huvudet mot mig och tittade på mig och sen började det. Halleluja kan jag bara säga. Jag låg där i sängen med honom i en halv timme och han vred och vände på sig, försökta krypa bort och tillslut började han dra mig i håret och slå mig i ansiktet.

DÄR GICK GRÄNSEN.. så jag la honom i hans säng pussade på honom och sa godnatt och gick ut. Helvetet bröt ut... När jag reste mig upp från spjälsängen så kollade han på mig med stora oroliga ögon och ju längre bort jag försvann desto mer började han gråta.

Jag gick ut snabbt för att få lite andrum, återhämta mig från irritationen..
Gick in 5 minuter senare och han står upp i sängen. Jag gick in och la honom ner och sa vi ska sova nu, och gick ut igen.
Han skrek i 10 minuter och sen tystnade det, jag smög in för att kolla och då satt han där i sängen och kollade runt. Nej nu ska vi sova sa jag och la ner honom igen, 5 minuter senare av bara skirk och massa tårar går jag in och tar upp honom. Mitt hjärta klarade inte mer.

Vi la oss i sängen tillsammans och han kramade mig hårt och somnade på direkten, inte ens en minut tog det.

Jag får så dåligt samvete av att jag blir så arg på honom, han gör ju ingenting med meningen utan han blir ju också frustrerad pga att han saknar någonting, någonting mysigt som jag bara slet ifrån honom på en dag.

Det går över, det går över.. jag vet! Men det är jobbigt.

Och en annan sak som är jobbigt med just detta är att min mjölk i brösten slutar inte produceras så jag får jätte ont och dom är spräng fulla..

Jag är så känslig just nu, vet inte varför egentligen. Det är en som en seperationsångest för mig också, saknar den där närheten, bara vi två.
När han väl har somnat vill jag bara ta upp honom igen, det är då ångesten börjar och att jag känner mig elak. Usch!


Min lilla älsklings Groda. Mamma älskar dig så <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0